Igår hade jag möten med Bålsta IFs ledare inför Ledarutvecklingen vi tillsammans ska genomföra under 21/22. Det är inspirerande att lyssna in, förstå varje ledare, inga värderingar, utan skapa förståelse för hur de tänker. Det är väldigt utvecklande!
En sak som kom upp igår var just skillnaden mellan att träna tjejer och killar, vad är skillnaden, är det någon skillnad, och i så fall hur ser vi på skillnaderna. Pratar vi i negativ ton när vi förklarar skillnaderna eller väljer vi att se det positiva? Funder en stund över hur du tänker och reflektera gärna över vilken ton som automatiskt dyker upp, negativ eller positiv ton.
Intressant är att det ofta talas om att killar/män har en tuffare jargong, det är mer raka puckar, inget krångel. Men vad är då tuffare jargong? Är det okej att det är tuffare jargong? Är det något som man vill ha, eller är det bara något man accepterar för att det alltid varit så?
När vi talar om att träna tjejer/kvinnor, glider man gärna in på att tjejer/kvinnor är mer känsliga, man måste tänka sig för vad och hur man säger saker, man måste vara tydligare och förklara syftet djupare och oftare. Men vad betyder “mer känslig”? Är det något positivt eller negativt, hur bemöter vi känsligheten? Är det så, eller är det något vi glider in på för att det finns någon slags norm kring hur tjejer och killar “ska” vara.
Hur tänker du?
Som jag skrev i förra inlägget om ledarskap i en mansdominerad värld, har jag valt att börja se egenskaperna på ett mer positivt sätt hos individer, hos tjejer/kvinnor och killar/män. Tjejer/kvinnor strävar ofta efter att göra rätt, man vill inte misslyckas, vilket gör att detta kan bli vår värsta fiende, egenskapen kan få oss att bli passiva, vi vågar inte stå längst fram i kön så vi smyger undan för vi vågar inte börja, tänk om vi gör fel, och när vi ställer oss sist kan detta värderas och uppfattas som vi inte vill, vi är inte tillräckligt engagerade. Men är det verkligen det, det handlar om, att vi inte vill? Eller är det bara att vår bästa egenskap blir vår värsta fiende istället?
Killar/män strävar ofta efter att bara köra, intensiteten, raka rör, inget krångel, det är mål som gäller, det är vinna som gäller så ni bara kör. Denna egenskapen är grym för den kan utstråla självförtroende, den kan också bli den värsta fiende, eftersom ni tappar noggrannheten, tappar syftet som skulle kunna ge er ännu mer power. Detta kan göra att vi behandlar killar/män att bara köra, vi leder med en stil att vi inte förklarar syftet tillräckligt, vi stressar oss igenom och förväntar oss mer och bättre prestationer hela tiden.
Så fokus handlar egentligen om hur vi väljer att bemöta egenskaperna/könet, hur vi väljer att värdera dem utifrån sitt egna tycke och normen som finns, istället för att bli nyfiken på hur man kan möta egenskaperna och locka fram det bästa, oberoende kön. För det är normen som gör att vi omedvetet eller medvetet behandlar killar som killar och tjejer som tjejer, istället för att se egenskaperna, personligheterna som bör vara fokus för att nå maximal utveckling, tänker jag.
Generellt har kvinnor närmare till känslor än män – OBSERVERA att detta är generellt och gäller inte alla! Detta gör att vi kvinnor kan prata känslor och ha en social förmåga att få kontakt med spelare. Just detta har jag erfarenhet av eftersom jag tränat en hel del killar och män. Det har varit tårar, det har öppnats upp om dåligt självförtroende, hur man blivit nertryckt av andra tränare att man inte duger, att manliga tränare inte bryr sig om hur man mår på riktigt, det pratas aldrig om känslor och att man själv då inte vågar helt enkelt ta upp det, för man är så osäker/rädd för responsen. Och i andra änden får man höra att tjejer är mer känsliga… Jag förstår inte riktigt faktiskt.
Det handlar i detta fallet inte om könet, det handlar om att individer har olika egenskaper som behöver bemötas på ett sätt att det stimulerar egenskaperna i den riktning att individerna växer, utvecklas och med detta får ett ökat självförtroende, en ökad självkänsla som gör att tjejer kommer våga stå först i kön, som kommer göra att killar kommer kunna utföra saker noggrannare vilket ökar prestationerna.
Att vi kan säga att vi kvinnor generellt har närmare till känslor är för att vi tillåts att ha det eftersom normen säger sitt, men jag är övertygad om att män kan ha lika nära till känslor om inte närmare. Det handlar om könet om vi bemöter könet, vilket får oss att bli påverkade av normer. Men om vi bemöter egenskaperna, börjar vi se förbi normer, vi börjar bli mer nyfikna på hur individerna faktiskt fungerar, oberoende kön.
Jag lovar, ni killar är inte så tuffa som det verkar när ni är mellan 12-19 år, det är en skör ålder och det är helt okej att det är så – tänk om man kan bemöta dessa egenskaperna, dessa perioder maximalt – förstår ni då hur jäkla mycket bättre ni kan må, hur mycket bättre som människa ni kan vara och bli?! Och detta säger jag av ren erfarenhet, för det är inte lätt att vara kille i denna åldern, man bygger upp en fasad för att inte visa sin skörhet, en fasad som inte kommer att fungera i längden.
Därför är det än viktigare att vi ledare, vi tränare, omgivningen ser till att individerna bemöts utifrån egenskaperna, inte hur vi tycker att det ska vara för att (omedveten eller medvetet) normen säger sitt, var en del av förändringen och sluta sätt människor i fack, i fack som du skapar när du väljer att värdera personers utseende, när du väljer att värdera om spelaren har pannband eller inte, när du väljer att utesluta någon för att den inte passar in i ditt sätt att se på saker. Var nyfiken på hur ni tillsammans kan nå utveckling, nå framgång, lyfta pokalen tillsammans!
Don’t ever be afraid to show who you really are, because as long as you are happy with yourself, no one else’s opinion matters / M
Kommentarer