Enligt rapporter o statistik är det få kvinnliga ledare inom idrotten. Finns det ett manligt o kvinnligt ledarskap? Är det ett ledarskap som sitter hos individen oberoende kön? Eller är det könet som styr? Jag vet själv inte om jag har något svar på just det, men något jag har svar på är just ledarskapet, jämställdheten o hur vi kan driva saker framåt. Det är inget fel på oss kvinnor, det är inget fel att vi har driv o disciplin, det är inte fel att vi har passion, att vi har engagemang o kunskap. Det som är fel är just det vi väljer att inte prata om – HUR atmosfären är när vi kvinnor kommer in i ett rum, när vi kvinnor kliver in i en mansdominerad värld!
VARFÖR är ett tungt, djupt och utmanade ord, det är ett ord som kanske aldrig får ett svar. Men HUR, är ett ögonöppnande, nyfiket och intressant ord, det är ett ord vi har svar på, men som vi väljer att blunda för, som vi väljer aktivt, varje dag att inte prata om. Och varför är det så😉
Varför – kan utmana människors position så starkt att de står där nakna o inte har något kvar, nakna av att inte känna tillhörighet, att inte känna delaktighet eller känna att man är totalt värdelös. Det är ungefär vad vi kvinnor känner idag i en mansdominerad värld, i en atmosfär som leds av män, som leds med en manlig jargong. En manlig jargong som funnits sen Jesus föddes, en jargong som man väljer aktivt, varje dag att fortsätta med, en jargong som accepteras eftersom vi inte väljer att pratar om det!
Vad betyder jargong i detta? De handlar om hur man uttrycker sig, vilka slang man använder, gruppspråket som man använder och som man dagligen tycker är helt okej, omedvetet eller medvetet – men så länge det fortsätter är det också accepterat.
Nyckeln är inte att sätta oss kvinnor i ett rum, på en tränarutbildning endast för kvinnor, för vet ni vad, när vi öppnar dörren sen så möts vi av män, vi är bland män, vi jobbar med män, så hur ska detta hjälpa oss kvinnor att vilja vara inom idrotten? Är det vi kvinnor som ska ändra oss, anpassa oss, tassa på tå eller vad är syftet? Är det vi kvinnor som skapat atmosfären i den mansdominerade världen, är det vi kvinnor som styr jargongen?
Svaret vet vi alla, men vi väljer aktivt, varje dag som går, att inte prata om det. Varför😉? Jo för det är tungt, det sitter djupt o det är utmanande. Varför är inte så kul att prata om för det belyser sanningen och sanningen kan svida, men det är också sanningen som måste komma fram för att skapa förståelse att det är dags att göra något åt det. Men jag lovar, ingen kommer bli halshuggen när vi belyser sanningen, var stark o inse hur ni kan vara en del av förändringen istället, att tillåta oss kvinnor vara passionerade, kompetenta, disciplinerade o drivna.
Vi behöver oss alla inom idrotten, män som kvinnor, flickor som pojkar! Vi behöver båda könens fantastiska egenskaper, för då vet jag av erfarenhet att det blir flow, och flow skapas när utmaningen är tillräckligt stor för att möta kompetensen.
Vad är lösningen?
Kvoteringen tror jag inte är lösningen eftersom det ska handla om kompetensen, det handlar inte att bara få in kvinnor så att vi når en 50/50 miljö. Det är fortfarande innehållet, atmosfären, miljön, klimatet som är det icke fungerande i samhället. Det handlar om hur vi bemöter varandra, hur vi pratar, hur vi uttrycker oss, hur jargongen är. Det är detta vi ska prata om, det är beteenden som ska förändras och utvecklas. Och läs VI!! För kvinnor är inte alltid så snälla, speciellt inte mot varandra. Det är precis som Bianca Kronlöf sa i sitt öppna brev, ni män har en brödraskap där ni skyddar varandra, håller varandra bakom ryggen, men vi kvinnor har inte detta i samma utsträckning, det finns avundsjuka istället, det finns hårda, tuffa, förnedrande ord bakom ryggen istället.
Det är dags att bara inse att det är såhär det ser ut, det är citaten som… (se nedan) som vi kvinnor får höra, det är meningar som ni män väljer aktivt att uttrycka er i, det är ord som är en kultur, en kultur som skapas, som bibehålls eftersom det är meningar som sägs och sedan inte görs något åt. Jag har extremt svårt för män som uttalar sig som citaten nedan och sen inte gör något själv åt det, bara står där och accepterar.
Men vad ska ni göra då? Vad förväntar jag mig att ni gör? Jo, sluta uttryck er såhär först och främst, stoppa dig själv när du är på väg att säga citaten som….. (se citaten nedan) eller något liknande, stoppa dig själv och fråga dig själv om det är såhär du vill ha det, vill du att kvinnor ska fortsättas behandlas “såhär”. Var nyfiken och se kompetensen som du själv faktiskt kan lära dig av, så att du själv blir bättre, så att du själv får ökad kompetensnivå och med det ett utvecklat ledarskap.
Citat från idrottens män:
“Du blir behandlad så för att du är kvinna, det är bara så det är
“Du är kvinna, du är ett hot, du blir ett hot och då blir det svårt att komma in”
“Det blir konkurrens med din komptens och det hjälper inte att du är kvinna”
“Kan du dämpa dig lite och sluta ta så mycket plats, det passar inte här”
“Det är bättre att du tränar damer/tjejer, du kommer aldrig kunna ta någon plats här”
“Du ser för bra ut och det blir jobbigt för männen”
“Det kommer vara en tuff väg för dig som kvinna här, du kanske ska fundera att lägga tid på annat”
“Tjejer kräver så mycket, killar är mycket enklare”
“Det är dem bästa som ska vara i toppen, så är det bara, och är det inte en kvinna så är det så”
Så svar på frågan “Kvinnligt ledarskap i en mansdominerad värld – finns det?” – ledarskapet handlar om hur du väljer att hantera situationer, man som kvinna, “ledarskap är ur ett organisatoriskt synsätt ett speciellt beteende som används i avsikt att påverka andras tänkande, inställning och uppförande. Ledarskap kan beskrivas som en social process där en person engagerar andra i att genomföra en gemensam uppgift” – Wikipedia.
Men personligen har jag som kvinna fått jobba tidigt med hur jag ska förvandla min frustration om hur jag blivit behandlad, för enligt männen är det så man ska bli behandlad som kvinna, så för mig så har det handlat om jag ska accepterar det, eller? Nä, jag accepterar det inte, jag accepterar inte att jag blir tilltalad såhär, men jag har fått välja att omvandla min frustration och orättvis-känslorna till en drivkraft att se framåt, att jobba med mitt ledarskap för att ta hand om mina egenskaper på bästa sätt. Och om detta är för att jag är kvinna, det har jag svårt att se, för alla oavsett kön behöver jobba med sina egenskaper för att nå ett utvecklat ledarskap. Jag har bara fått situationsanpassa mitt ledarskap utifrån den miljön, de situationerna jag har ställts inför och ställs inför än idag. Sen om detta är ett kvinnligt eller manligt ledarskap, jag skulle nog säga att “ett medveten ledarskap”.
Hur många gånger tror ni inte jag fått frågan av män “Är det skillnad att träna killar och tjejer” och samtidigt som de ställt frågan hinner jag själv inte svara förens de själva svara “tjejer är ju jobbigare, de kräver mycket mer, de vill att man ska förklara syftet med allt, killar bara kör det är mycket enklare och bättre”.
Vet ni vad? Det är sånt här som får mig att utveckla mitt eget sätt, hur man ser på människor, på individer, på miljöer.
TJEJER/KVINNOR – vi är helt fantastiska eftersom vi har egenskapen att alltid vilja göra rätt, vi vill att göra vårt yttersta. Denna egenskapen kan vara den absolut bästa egenskapen men den kan också blir vår värsta fiende, just för att den kan få oss att bli passiva, rädda och inte våga för att vi vill inte misslyckas, vi vill inte göra fel. Därför har vi förmågan, kunskapen att vilja fråga för att ge oss så mycket kunskap vi kan för att öka chanserna att göra rätt.
KILLAR/MÄN – ni är helt fantastiska eftersom ni har egenskapen att alltid vilja framåt, att ha en intensitet att köra på. Denna egenskapen kan vara den absolut bästa egenskapen men den kan också bli er värsta fiende, just för att den kan få er att slarva, inte vara noggrann och bara trampa på vilken kan få andra att känna sig undanskuffade.
Där har ni svaret vad som är skillnaden på att träna tjejer och killar – och det är helt fantastiskt hur man kan lära spelarna hur man balanserar egenskaperna. Det är bättre om vi tränare möter egenskaperna och utvecklar dem tillsammans istället för att “hitta fel” hos tjejer eller killar, tänker jag.
Tack till er där ute som har bett mig skriva om detta ämne, tack till er som stöttar mig dag in och dag ut, tack till er som är intresserade av att höra mina tankar kring ledarskap i en mansdominerad värld, för det är sanningen, idrotten är en mansdominerad värld och “lösningarna”, “åtgärderna” måste sluta komma från män som fortfarande lever i att det är kvinnor som ska “lära” sig.
VI behöver lära oss, VI behöver lära oss av varandra och ta vara på varandras egenskaper!
Dont’t give up! One day you’ll look back and be glad you don’t / M
Min uppläsning på Instagram 😉 https://www.instagram.com/tv/CPkluLqBgL0/?utm_source=ig_web_copy_link
Kommentarer