Att våga vara sig själv är inte självklart och jag skrev detta i ett Instagram-inlägg för några dagar sedan. Känslan när man inte kan vara sig själv, känslan när man känner att man tappat bort sig själv helt, är förvirrande, otäckt, hemskt och det skapar en stor rädsla inom en – i alla fall inom mig.

En rädsla som föddes när jag förlorade mina Lugi P98, och ja jag kallar det att jag förlorade dem för att det var varken jag eller mina spelare som ville detta, utan vi hade en omgivning som såg med andra ögon att vi skulle gå skilda vägar, trots den utvecklingen vi gjorde tillsammans. Att förlora något som får dig att känna dig trygg och att du accepteras för den du är, är hemskt! Detta blev bara början på min hårda resa som tränare, en resa som fått mig att känna mig totalt värdelös, totalt förvirrad och knappt vetat vilket ben jag ska stå på för att passa in, för att bli accepterad, samtidigt som jag fortfarande hade och har mina värderingar som jag inte visste hur jag skulle kombinera i allt detta.

MEN detta har också blivit en ovärderlig resa som gett mig allt det jag har idag, erfarenheter, kunskaper som byggt mig starkare än vad jag var från början. För styrkan har jag alltid haft inom mig, den kan ingen sparka på, trycka ner eller ta ifrån mig! Det är helt fantastiskt vad denna resan har utvecklat mig som människa och som tränare och ledare. Alla som har mött mig, jobbat med mig på ett eller annat vis är bidragande till detta, även om jag än idag kan ha svårt att se hur folk som tryckt ner mig, sagt att jag är värdelös och aldrig kommer bli något inför mina spelare, sagt att alla broar är brända, kört härskarteknik deluxe, sagt att jag är en galen rödhårig idiot, är en del av min utvecklande resa – för egentligen vill man bara säga “fuck off”! Men jag kan inte riktigt göra det längre, eftersom allt detta ändå gett mig det jag har idag, de valen jag gjort på vägen för att hantera allt har ju gett mig så mycket kunskap och lärdomar som jag idag har med mig i mitt arbete. Så med detta sagt betyder det inte att jag accepterar ert brutala beteende mot mig, men det jag säger är att ni såg till att jag tog tag i mitt ledarskap tidigt och såg till att fylla mig själv med kunskaper och utbildningar för att bygga mig själv ännu starkare!

Att börja skriva och dela med mig av detta, att kunna vara sig själv i alla lägen får mig att bli väldigt känslosam. Detta sitter enormt djupt inom mig och jag önskar verkligen att man slutar behandla sin omgivning på det sättet jag varit med om och exempelvis som Ulrika Olsson i Skuru IK varit med om – det är hemskt och jag tänker våga prata om det.
För jag vill vara en del av förändringen, en del av att skapa ett större värde i våra ideella ledare, i våra spelare ung som gammal, inom all idrott egentligen. För det vi håller med i idrotten är människor och människor har ett otroligt värde som vi ska ta vara på till 110%. Då vet jag att vi kan nå betydligt större framgångar, allt ifrån pokaler till att behålla individer i vår sport. Genom att låta människan ha sitt värde, stötta individen, vägleda istället för att styra och stänga dörrar, ger tillit, tillit som ger utveckling, vilket ger mervärde för dig och omgivningen, du skapar hopp att lyckas precis som den person dem är!

Jag är tacksam över hur många föreningar, ledare och spelare jag får chans att träffa. Det ger mig en extrem fakta om vad som händer på golvet, om vad som händer i svensk handboll och det ger mig drivkraft att fortsätta framåt, hitta nycklarna för att skapa en miljö som får er att lyckas oftare! Det är riktigt inspirerande och detta är bara början!

Förstör inte någon annans framtid för att dina ögon talar för din verklighet – det finns fler än en världskarta och det är dem vi ska vara nyfikna på hur de fungerar för att nå utveckling framåt. Va schysst och ta hand om din omgivning!

What defines us is how we rise after falling / M

Kategorier

2 Responses

  1. Så glad för att Du tar upp detta tabubelagda ämnet!
    Jag med har varit med om liknande händelse… Någon känner sig berättigad att strippa ner en för allt vad man är, för att högre syfte! Och då jobbar man oftast ideellt… Då får man ännu mindre värde.
    För mig hände detta för flera år sen och jag har än inte återhämtat mig mentalt och vet inte om jag kommer göra det heller… Det jag älskade mest av allt är så mycket ångest idag…

    • Hej Nina! Jag är hemskt ledsen över vad du nu har varit med om. Säg till om du behöver hjälp med något, hör bara av dig på mejl eller telefon. Det är viktigt att lyfta saker men också lyfta det ur ett mer “öppet” perspektiv för att inte hamna i bitterhet osv. Det är väldigt lätt när saker känns orättvist, men viktigt att man fyller livet med glädje! Ta hand om dig / M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *