Att komma ner till Skåne väcker många känslor och tankar. Känslor, tankar och situationer som präglat mig, som gett mig min drivkraft.
Idag träffade jag två av mina gamla spelare, Adam och Samuel från min tid med Lugi P98 som startade för 10 år sedan. Dem beskrev dem själva på den tiden som “ett sämre lag” om de jämförde sig med omgivningen som fanns då. Lugis P97 och 99 var duktiga, H43s 98 var bland de bästa osv. Och idag sitter de och berättar för mig vilken resa vi gjorde på bara ett år tillsammans, hur bra vi blev andra året och helt plötsligt var vi inte “ett sämre lag” längre. Vi var ett lag som hade byggt en grund av självförtroende, självkänsla och en fantastisk gemenskap där allas lika värde var nr. 1. Vi vann matcher som aldrig förr på tavlan som inte hänt tidigare, vi vann 3:e pris i Prag Cup, vi kom till Steg 4 där alla spelare fick spela alla steg och var 5 minuter från Finalsteget, vi vann så mycket tillsammans genom att stärka varandra på ett sätt som jag tror föder framgångar.
Adam och Samuel berättade för mig idag, hur mycket jag gjort för dem, hur jag varit med och bidragit till de personer de är idag. Hur deras personligheter har präglats av vår tid tillsammans. De berättade för mig vilket självförtroende det har idag, i alltid tro på sig själva och just tänka att man är störst, bäst och vackrast för att det har jag lärt dem. Det är ovärderligt! Det är rörande och det är precis som dem sa till mig idag, det är detta jag ska ta med mig istället för att vara självkritisk. Dem är så kloka dessa grabbarna och det var de redan när dem var 12 år kan jag lova. Fantastiska spelare att ha fått möjligheten att träna. Målinriktade, tävlingsmänniskor, ambitiösa och framförallt det absolut finaste var att de tillät mig vara den jag var och är, de tillät mig göra misstag, tillät mig utvecklas tillsammans med dem. Och det var så hela laget var, helt fantastiskt! Kändes som vi var helt oslagbara tillsammans.
Samuel berättade hur jag en gång blev så arg på dem för att jag hörde dem säga något, som egentligen absolut inte var något, utan det var bara jag som missförstod situationen. Men i det hur dem liksom tog hand om mig, hur de accepterade mig. Men också som de sa idag, att jag gjorde så mycket för dem, jag såg alla individer, jag såg till att skapa goda relationer med alla i laget. Och det kan jag säga, för mig är det bara så det ska vara – dem var ju min familj, de blev mina spelare som jag vill ge mitt hjärta till för att de ska känna att de duger precis som dem är. Det är något jag inte fått känna som barn och ungdom, och det gör otroligt ont i mig fortfarande. Men det gör betydligt mindre ont varje gång jag får chansen att stärka individers självkänsla och inre motivation, för det vet jag ligger till grund i att skapa starka individer – precis som Adam och Samuel!
Och det är varför jag håller på med det jag gör idag!
Att få barn och ungdomar att känna stark självkänsla, att den dem är duger alldeles utmärkt. Att därifrån kunna vägleda och utveckla deras egenskaper till nästa nivå, och nästa nivå – men att hela tiden utgå från deras start, deras grund för att med det kunna bygga grunden starkare. Det tror jag skapar den där kärleken till sporten, kärleken till klubbmärket man väljer att bära.
Adam och Samuel är två fantastiska personer, två av de bästa målvakter jag någonsin har tränat. Vi la ner mycket tid tillsammans, där jag såg till att lära mig så mycket målvaktsträning som möjligt för att de skulle få utmanas, utvecklas och bli matchvinnare – vilket dem blev. De minns hur jag lärde dem att “döda bollen” och se till att vara “störst, bäst och vackrast” så löser det mesta sig. Vilket de tagit med sig när de får chans att träna andra målvakter. Hur häftigt som helst ju!
Vår fika idag gav mig ännu mer mening med det jag gör idag – vikten av att skapa en grund där spelare får känna tillit och förtroende, samt känna styrkan i sig själv. Det är individer vi fostrar, individer som ska komma ut i samhället och lyckas med precis vad de vill, individer som kan komma att bli elit/proffsspelare och då behöver de styrkan i sig själv!
Med det så får jag nog sluta skriva nu, och fantastiskt kul att just du läste enda hit. Jag hoppas denna läsningen kan ge dig inspiration i ditt arbete och i din vardag.
Walking with a friend in the dark, is better than walking alone in the light / M
Kommentarer