En kopp te med morfars honung står klart och det har varit en skön dag – lämna Cosmo hos familjen Baumann Frangos, jobb på Stena Fastigheter, sen hem och ta hand om hemmet och nu landat i soffan.
Igår var jag i Karlstad och körde försvarsträning med Skåres F05 och det var helt fantastiskt vilket självförtroende som lyste från spelarna. Jag är ju där varannan vecka och håller i träningen, samt igår blev det lite ledarskapsutbildning/snack med Simon och Selma – ledarna för tjejerna.

Jag har alltid varit tydlig, rak och strukturerad – men jag känner efter en sådan träning som igår att jag har verkligen utvecklat det till det positiva. Det är lätt som tränare att styra för mycket i övningar, att spelare ska göra si eller så, att vi helt enkelt styr spelarna så pass mycket att det inte skapas något flow. Samtidigt tror jag att vi tränare lätt kan hamna i dem situationerna för att vi vill så mycket, vi vill lära spelarna och av omtänksamhet styr vi övningarna för hårt.

Igår tränade vi på att halvbackarna (2:orna) skulle ignorera M6 som försöker lägga spärr samtidigt om Y9:a utmanar i zon 2. Fokuset låg på att halvbackarna ska ta “sin” spelare, alltså Y9:an och inte bry sig om M6 överhuvudtaget. Y9:an fick till början inte spela M6 utan enbart gå på eget.

Denna övningen ger extremt mycket för alla inblandade:

  1. Anfallsspelaren får träna individuell teknik att ta sig förbi i zon 2 och samarbete med M6 som spärrar.
  2. Försvarare får träna individuell teknik och spelförståelse, att hantera en M6 som spärrar, ta sig ur den för att gå fullt på Y9:a.
  3. M6 får träna individuell teknik kring spärrspel, tajming och samarbete.

Och i denna övningen styrde jag enbart vilken zon vi spelar i, att M6 ska försöka spärra och vara jobbig mot halvback och att halvback ska helt ignorera M6. Jag visade inte hur man ska eller kan göra utan gav enbart instruktioner = de yttre ramarna, för att få spelarna att styra innehållet – vilket föder kreativitet och den inre motivationen.

Till början var det svårt för halvbackarna att ta sig ur spärrarna, men allt eftersom använde de sin egen kunskap och spelförståelse för att lösa situationerna – vilket gav mig gåshud!! Det var HELT FANTASTISKT att se – vilka spelare!
Jag behövde alltså inte förklara hur man ska eller kan ta sig ur spärren, utan detta kunde faktiskt spelarna själva plocka fram genom de kunskaper de redan besitter:

Detta stärker den inre motivationen:

  1. Autonomi = att själv kunna påverka och bestämma över det man gör och det man vill.
  2. Kompetens = att lita på sin egen förmåga att känna att man är kompetent för uppgiften.
  3. Tillhörighet = att känna att man hör till ett socialt sammanhang.

Sugna på att se hur övningen fungerar och se deras fantastiska prestationer? Kika in på länken nedan där ni får ta del av hela övningen med min förklaring:

ps://handbollsmalin.streamify.io/play/broadcast/1313939967851888640

Don’t wait! The time will never be just right… / M

Kategorier

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *