Det är fredag, jag och Cosmo lyxar till det med en frukost på Flickorna på Färjenäs i Eriksberg. Supermysigt café som tillåter hundar där de också får lite godsaker i en liten äggkopp, perfekt start på dagen!
Det här med barn, som jag skrev i förra inlägget så är de helt fantastiska på alla sätt. De är otroligt formbara och det är viktigt att vi äldre verkligen förstår detta och agerar därefter.
I början av min blogg skrev jag om att vinna och vad jag verkligen definierar som vinna. Jag hatar själv att förlora, har alltid i hela mitt liv gått för att vinna allt som kommer i min väg. Men för mig har det också alltid handlat om hur jag vinner, vägen dit är otroligt viktig. Den egenskapen har jag agerat efter som spelare och nu som tränare. Som spelare var det oundvikligt att inte se min vilja lysa igenom i mina ögon och mitt agerande, kämpade för mig själv och laget tills slutsignalen gick, oavsett resultat på tavlan. Den starka viljan har också tyvärr gett mig käftsmällar på vägen, genom att inte ha människor runt mig som accepterat den starka egenskapen, eller haft förmågan att hantera den. Det har såklart skapat frustration i mig och kan fortfarande göra det.
Vinna är inget fult, vinna är viktigt och extremt kul! Och det är något jag absolut tycker ska finnas med i utvecklingen av barn och ungdomar inom idrotten. Det handlar bara om hur vi lär ut det! Men det är en förändringsprocess som ska till för att nå det arbetet fullt ut. Är ni beredda att anta utmaningen?
Under åren har jag tränat småttingar till seniorer och genom de också fångat upp massvis med information och erfarenheter. Bara denna veckan när jag skulle hålla en träning för ett gäng barn, började vi träningen med att fråga vad för aktivitet de hade gjort innan de kom in till oss. Det var tydliga och snabba svar; “Tipspromenad och vi vann”, “Jag kom först, men dem vann”, “Vinna är viktigt”. Jag ställde då frågan till gänget om varför det är viktigt att vinna, de fundera lite och sa förvånande; “Det är ju kul”.
Jag kan inget annat än hålla med dem vilket jag också sa. Detta ledde till en dialog kring att vinna och förlora där jag berättade för dem att man kan vinna och förlora på olika sätt. Där jag ställde motfrågor som; “På vilket sätt är ok att förlora?”, “Hur vill ni vinna?”. Först var det svar som att; “Jag har aldrig förlorat”, “Förlora är inte bra”, “Förlora är bara för losers”. Hm, intressant – har någon någonsin pratat med barnen om vad vinna faktiskt innebär tänkte jag.
Jag sa till kidsen “att förlora kan vara den största vinsten du någonsin varit med om”. De bara; “VAA…”.
Vi fortsatte dialogen där jag förklarade att idrotten handlar om hur man väljer att vinna och hur man väljer att förlora som är läropengen, och som kan ge individer och lag en styrka som kan bli oslagbar – vilket leder till fler vinster. Då började barnen själv komma med kloka kommentarer som; “Man lär sig av sina misstag”, “Inga vinster utan förluster”, “Jag har förlorat många gånger, men lärt mig”.
Jag vill inte lära mina spelare att förlora, för det betyder att ge upp. På mina träningar och mig som tränare kommer jag alltid fokusera på att vinna, på att vinna sin egen prestation för ökat självförtroende och självkänsla, att vinna på varje kamp, att våga offra och riskera för att vinna. Detta var precis något som också kom upp på denna träningen med detta gäng, där de skulle studsa sin egen boll samtidigt som de skulle ta andras. I början var det många som chillade, vågade inte riskera sin egen boll för att vinna en annan. Jag blåste av, berättade för de att; “vill man vinna maximalt måste man våga offra sin egen boll, det gör också att jag lär mig ännu mer att ha kontroll på min egen boll – utveckling och vinst i samma moment”. Då svarar en spelare på 10 (!) år; “Man måste vara en risktagare”. Mycket klokt sagt och ord som jag valde att fortsätta använda i den övningen.
Barn är väldigt kloka och de ger sån otrolig energi. Vi i omgivning bör ta vara på detta så mycket det bara går, och vägleda barnen i ämnen som tex. att vinna och förlora, attityd och inställning. Ställa ibland vägledande frågor för att de ska svara på frågorna som för oss ledare är självklara, men vi ger beröm och bekräftelse när de svarar, för de kan. Exempelvis en övning där vi ledare säger att vi ska springa och studsa bollen, barnen startar övningen och går och studsar. Jag blåser av och frågar om vi springer eller går när vi spelar handboll, deras svar blir såklart springer och då frågar jag vad tror ni att ni ska göra nu, de svarar springa – de får beröm, istället för att jag blir arg och säger att “jag har ju sagt att vi ska springa, varför gör ni inte det då?”. Vad ska de svara?
Jag kanske får börja fundera på att skriva en bok? Tänker inför varje inlägg att jag inte ska skriva så långt denna gången, men så hamnar vi här… Läs gärna inlägget nedan för att få mer insyn på vad vinna är för mig.
Take risks! If you win, you will be happy. If you lose, you will be wise! / M
Kommentarer