Det här med utveckling är ju väldigt intressant. Vi alla tror och ser på utveckling på så många vis, där definitionen av ordet och dess innebörd påverkas av varje individs värderingar och erfarenheter, som präglar en. Utveckling påverkas i sin tur av vår filosofi som tränare och förening.
De första åren hade jag som tränare ett visst sätt att se på filosofi och hur man ska spela/lära ut handboll, som är påverkad av hur jag blivit tränad som handbollsspelare. Eftersom jag har egenskapen att vilja bli bättre hela tiden och nå toppen, insåg jag snabbt att mitt “trånga” sätt att lära ut på kommer påverka mina spelare negativt i framtiden. De kommer att vara begränsade med sin kunskap, vilket kommer påverka nästa tränare som ska träna dem.

Under TS2:an hade man som uppgift att skriva sin handbollsfilosofi. Mitt första utkast blev på 2 (!) A4-sidor… Från start kände jag att filosofi för mig är ett så stort begrepp och jag hade redan mycket inom mig, blandat med att jag ständigt var på jakt att utvecklas. Men efter lite arbete fick jag ner filosofin på 4 meningar, och idag skulle jag kunna beskriva det med ett enda ord – VINNA.

Vinna som ni tidigare läst om i inlägget “Att vinna”, är det en del om vad ordet kan innebära. Som ett enda stort träd, där stammen innefattar vinna och alla grenar innefattar olika definitioner av själva ordet.

Från förra inlägget fick jag en följdfråga på när jag skrev;

“Men samtidigt som jag hade och har än idag, en tro på att vissa saker är väldigt viktigt att få in i så pass ung ålder för att underlätta i framtiden”,

– som speglar just vad utveckling för mig betyder – att ge spelare förutsättningar för att nå sin maximala potential idag och i framtiden. Detta tänk har ytterligare utvecklat mitt sätt att se på filosofi. Man bör dela upp sin filosofi, sina ramar beroende på vilken ålder man tränar. Har jag en filosofi som är stark i sin tro om hur man ska spela handboll (helheten) och driver den starkt på unga spelare, 8-18 år kommer detta begränsa deras kunskaper som i sin tur kommer påverka deras framgångar med sitt handbollsspel – negativt. Exempelvis, jag har haft spelare, 17-18 åringar som aldrig spelade till sin kant eller M6a i fas 2-3, varför tänker jag? Förklaringen jag fick var att deras förra tränare talade om för dem att de inte fick spela sin kant och/eller M6 i uppspelsfasen. Detta är ett exempel på vad jag kallar att begränsa sina unga spelare, att begränsa de starkt till sin egna filosofi. Vill man ha kreativa spelare, är detta en sak som jag tror vi tränare behöver tänka på, ju mer vi begränsar dem, desto mer enformiga och fantasilösa spelare får vi.

Tekniken är viktig att få in tidigt

Så vilka saker är då viktiga att få in i ung ålder? Tekniken kring grundställning med hög arm skulle jag säga är det primära där man skapar övningar som innefattar just detta, som per automatik tvingar spelarna att ha hög arm. Att “lura” spelare genom att skapa övningar som tvingar de utföra det på de sättet vi ledare vill, minskar även missförstånden och frustrationen mellan tränare och spelare.
Att alltid ha med sig bollen och ge dem ett direktiv kring ett genombrott exempelvis, där de själva får bestämma vilken sida de väljer och även hur de genomför det – ger oss flexibla spelare. I detta kan vi vägleda och berätta för dem hur man kan göra, för att göra ett genombrott ännu bättre exempelvis. I detta sättet begränsar vi inte spelarna.
Jag använde mig av detta när jag tränade 9-10 åriga flickor och pojkar, vilket resulterade i fantastiska resultat och bara av att skriva allt detta blir jag så energisk av att få göra det igen. Att träna väldigt unga spelare är en fröjd!

Some people want it to happen, some wish it would happen, others make it happen (Michael Jordan) / M

Kategorier

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *