Igår gick jag ut med en fråga till er, mina följare, om vad ni skulle vilja läsa om i bloggen kring mina erfarenheter. Det är viktigt för mig vad ni vill veta, vad ni behöver inspiration och tips kring. Jag fick in en fråga angående:
“Hur jag hanterar stora grupper med 30 spelare i antalet, och hur jag arbetat med träningarna kring det – positionsmässigt och hur jag har tacklat nivåskillnaderna, få med alla men samtidigt stimulera de som kommit lång i sin utveckling”.
Ett långt svar nedan, men viktigt för mig att få med hur jag tänker☝? Kul om ni orkar läsa hela!
En intressant fråga som fick mig att tänka på när jag första gången skulle träna HK Ankarets pojkar 09, en inspirationsträning. 9-10 åriga handbollsspelare som gav mig en rejäl chock… In i hallen kommer 25-30 små vilda handbollsspelare som är precis överallt – “Åh herregud…”. Det var precis det jag tänkte, för min planering av träningen sprack, det jag hade tänkt kommer bli för svårt för dem att hålla fokus på, de kommer tycka det är tråkigt att vara still för mycket etc. Men samtidigt som jag hade och har än idag, en tro på att vissa saker är väldigt viktigt att få in i så pass ung ålder för att underlätta i framtiden. Med detta tänk strukturerade jag om lite i min planering snabbt, där jag blandade teknikövningarna med hög aktivitet – en övning fick i princip inte hålla på längre än i 15-25 sekunder. Visst låter det kort? Men jag märkte väldigt snabbt att när väl en övning var igång så tog det ca 15 sekunder innan jag hade tappat första spelarens fokus, där de började göra annat – allt ifrån snacka med kompisen till att sätta sig ner. Det kan absolut bli frustrerande när spelarna inte gör det man ber om, men här är det viktigt att hitta sina “motdrag” så snabbt spelarna gör sina drag – detta utmanar oss tränare enormt mycket och som faktiskt ger oss en stor möjlighet att utveckla vårt ledarskap. Mitt motdrag var att blåsa efter 15-25 sekunder för att ge dem en ny utmaning/övning.
Hur man kan effektivisera övningar
Under träningens gång kände jag sån glädje och energi av spelarna, aktiva och spralliga. Det var som en tuff handbollsmatch där mina motståndare krävde fokus från mig, annars förlorade jag. Jag valde i mitt sätt att beskriva övningarna på ett “tävlingssätt” – där jag utmanade de om hur många gånger de kunde stå på tex. vänster ben, plocka upp bollen med höger hand från golvet stå i skottposition med hög arm, och sedan ner igen och göra om övningen. Jag ville få deras uppmärksamhet, high-five när de klarade det, även om det bara var 1 eller 10 st. – antalet för mig som ledare spelar ingen roll, utan berömma att de antog utmaningen. Små steg framåt!
Med spelarnas energi avslutade vi med spel – fritt spel, spelare överallt, inga fasta positioner – utan man-man på hela banan. Indelade i två lag och spelade med två, tre, fyra bollar. Jag ville få aktivitet, bollkontakt och lägga fokus på korta, snabba passningar – en instruktion. Det skulle ta för mycket tid om jag skulle börja förklara hur vi skulle spela försvar, positioner etc. med så stor grupp. Blir det för mycket instruktioner eller direktiv kan man tyvärr tappa många spelare i den åldern pga de tycker det blir för tråkigt. Barnen är väldigt kreativa redan och det är den utmaningen vi har framför oss, att möta deras kreativitet med våra instruktioner. Vi vill inte begränsa spelarna där de får en smal kunskapsbank eller blir osäkra på vad de får lov att göra och inte. Detta är ett bra tips till er tränare, oavsett om man tränare 9-åringar eller 20-åringar, låt varje träning stimulera utvecklingen framåt.
Detta var första gången för mig att köra med en sån stor grupp i den åldern, tidigare har jag tränat 9-10 åringar där de varit 10 spelare på en träning.
Kreativa sätt att få resultat
En stor grupp på 30 + spelare krävs fler ledare som kan stötta upp den som leder träningen, korrigera spelare individuellt och håller de fokuserade genom beröm etc. När de kommer upp i 12-13 års åldern börjar de få sina positioner där de vill spela och då är det viktigt att vi tränare utmanar de att ha minst två positioner, exempelvis 9M och K6. Och som ni läste, skrev jag 9M – det innebär alla positioner på 9 meter för bestämmer vi tidigt om de ska vara V9, H9 eller M9 smalnar vi av utvecklingen direkt. Låt de få testa, låt de få utmanas genom att vara kreativa och hitta lösningar som passar bättre beroende på vilken position de spelar på. Det är nyttigt även för att skapa sig förståelse för sitt lag, sina medspelare som spelar på en position som man själv kanske inte gillar eller är sämre på – då kan man stötta på ett helt annat sätt och med det skapar vi bättre stämning i laget. Detta sätt att tänka på, tänker jag även på i försvaret.
Mitt huvudfokus med lag är att vi inte ska ge upp, vi ska kriga oss fram för utveckling som individer och som lag. Nivåanpassning för mig handlar om att nivåanpassa mina övningar och träningar för den grupp jag har, där jag inte är rädd för att sätta en nivå, en nivå som alla i mitt lag ska klara av förr eller senare. Det är en balansgång om vart jag sätter nivån från start, är den för hög kommer jag sänka spelarnas självförtroende och det kan resultera i att man tappar spelare. För låg nivå kommer inte stimulera spelare, vilket resulterar att man tappar de som kommit långt i sin utveckling. Där är det viktigt att som tränare inte bli för smal i sitt tänk kring nivån man sätter, utan även baserar nivån på individnivå. Hur då? Exempelvis, ni ska hoppa häck på träningen, välj två olika höjder – en nivån som speglar din lägsta nivå på träningar och en häck med en nivå som du tror är stimulerande för de som kommit längst. För sedan över detta tänk i dina handbollsövningar!
Har aldrig varit rädd
Som sagt, jag har aldrig varit rädd för att sätta en nivå, det viktigaste är bara att man blandar det med “lek” – att lära spelarna när det är allvar och full fokus till att bara få slappna av och köra minihandboll i början på träningen. Sen kommer man att tappa spelare på vägen, men det måste också få vara okej – vi kan inte ta hand om alla jämt, bara vi arbetar med HUR på ett tydligt sätt. Har vi spelare som vill sluta är det viktigt att ha föra en ärlig dialog och vara ett stöd för att hjälpa spelaren till någon annan sport eller gå andra vägar inom handbollen – domare, funktionär, klubbverksamhet, tränare etc.
Man ska ha en tydlig verksamhet som på alla plan, allt ifrån organisatoriskt till lagen och tränarna som beskriver arbetet med att blanda lek och allvar för att skapa toppspelare, och samtidigt aldrig stänga någon dörr för någon spelare – då skapar man sin gräns och nivå – de yttre ramarna.
Låt det ta tid för barnen att utvecklas och stimulera deras träningar istället så de når sin maximala potential varje träning. Lycka till och STORT TACK för att du läste hela vägen hit?
If you want to go fast, go alone. If you want to go far, go together. / M
Kommentarer