Småland/Blekinge pojkar 04 blev mitt tredje lag att leda och coacha i Sverigecupen. Starten började redan 2017 där de bedrev lägerverksamheter och samlade spelare under helger. En speciell resa där vi kunde ha 10 till 40 spelare på en träning, där jag upplevde att motivationen och intresset för handbollen varierade väldigt mycket. Det var lite gång till gång hur starkt motiverande vissa spelare var och vad de ville med sin handboll, vilket är en utmaning för mig som vill väldigt mycket. En perfekt utmaning för mig att utöva situationsanpassat ledarskap och använda mina erfarenheter som instruktör. Mitt mål var att lära spelarna så mycket det bara går på två år i en balans med var de befann sig.
I arbetet som distriktsledare har det varit viktigt för mig att arbeta med mina värderingar på ett eller annat sätt. I en process där spelare ska bli bortvalda och där spelare kan ha en fruktansvärd prestationsångest har det varit viktigt för mig att skapa en sammanhållning där spelare lär sig allas lika värde, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Som spelare är det viktigt att förstå hur stor påverkan man kan ha på varandra och hur detta skapar en viss typ av stämning och miljö. Där anser jag att vi ledare har ett mycket stort ansvar över att sätta de yttre ramarna om vad som gäller och att alla ska förstå och agera utifrån att alla har ett lika stort värde oavsett handbollsnivå. Det skulle underlätta om detta var gjort på föreningsnivå innan distriktsverksamheten. Även de allra bästa kommer att på ett eller annat sätt behöva sin träningsgrupp och då gäller det att lära sig skapa goda relationer.
Hur man tar vara på Sverigecupen påverkar alltid resultatet
Som jag tidigare skrev tycker jag Sverigecupen är en bra helg, ett bra tillfälle att samla massvis med spelare, ledare, domare etc. Men även som jag skrivit i tidigare inlägg handlar det alltid om HUR, hur vi bedriver denna helgen som rent ut sagt kan få ett lika meds tecken att det är en kapplöpning – det tävlas om vilka gymnasium som ska locka till sig de “bästa” spelarna i landet när de är 15 (!) år, föräldrar och ledare som driver och agerar utifrån att Sverigecups-helgen är deras barn/spelares framtid som står på spel till 110%. Givetvis är inte detta sant och det vet majoriteten, att träningsflitighet kommer att belönas förr eller senare – men ändå fortsätter man agerar tvärtemot förbundets riktlinjer för att nå kortsiktig framgång.
Varför kan jag skriva detta? Efter ha varit med tre gånger och har ett starkt utvecklingstänk har jag också hunnit uppfatta och reflektera hur alla inblandade agerar, även mig själv, samt läst spelares utvärderingar. Vill vi skapa fler elit- och landslagsspelare måste vi helt enkelt ta vara på distriktsverksamheten, Sverigecupen och NIU-gymnasiumen på en helt annan nivå, för detta är utmärkta plattformer att utnyttja och utveckla spelare, domare och ledare på. Vi måste starkt fokusera på att skapa en trygg och tillåtande miljö samt göra våra ord om att Sverigecupen inte är slutdestiantionen, sanna!
Med starkt engagemang och tron på något ännu större, har jag såklart redan skissat på en framtidsplan – bara att finna de som vill ta del av den.
Viktiga steg i utvecklingen
För första gången i livet fick jag känslan av rutin och erfarenhet när jag coacha Småland/Blekinge P04, vilket gjorde mig trygg och harmonisk. Tillsammans med Mats som jag tidigare jobbat med i samband med Småland/Blekinge P01 och Åsa Hektor var de två en stor bidragande faktor till vår tillåtande miljö.
Med ett personligt ledarskap förberedde mig väl genom att acceptera mitt lags handbollsnivå/kunskap och utifrån det jobba stenhårt med att få fram deras fullaste potential under en helg. Vi la hela handbollsspelet på spelarnas nivå samtidigt som vi utmanade dem för att verkligen kunna kräma ur det sista. Att acceptera sina spelares och lags nivå är speciellt viktigt för mig som alltid har haft höga förväntningar på mig själv, vilket kan lätt leda till att ha förväntningar på min omgivning som de kanske aldrig kan uppnå – vilket i sin tur kan leda till en besvikelse, frustration och man agerar utifrån detta = negativ coachning. Kanske någon som känner igen sig?
Jag fick verkligen uppleva hur mitt sätt att leda mig själv tillsammans med gänget gav positiva resultat i form av fantastiska prestationer som ledde till vinster i matcher som ingen kanske riktigt förväntade sig. Det var extra kul att jag och mitt ledarteam fick beröm kring vårt positiva coachande och hur vi lät alla 17 spelare spela varje match oavsett vad det stod på tavlan.
Och vet ni vad, det är precis detta jag vill få fram – oavsett handbollsnivå kan man få ALLA 17 spelare att inse att vi inte tänker vara några “quiters” och det är ALLA 17 som ska bidra PÅ plan – alla är lika viktiga på ett eller annat sätt där spelarna får olika roller utifrån sina egenskaper och de kan tillsammans föra laget framåt. Jag är oerhört stolt över killarnas insatser och hur vi tillsammans skapade fantastiska prestationer. Det lönar sig helt enkelt att fokusera på personligt ledarskap och ha förståelse om varför man är distriktsledare – det gjorde jag och det är jag stolt över!
Before you are a leader, success is all about growing yourself. When you become a leader, success is all about growing others (Jack Welch) / M
Kommentarer