Mitt första distriktslag var Småland/Blekinge P01, som ni kan läsa i förra inlägget. En liten mjukstart om vad som komma skall – de erfarenheter och upplevelser jag fått med mig. Det är fantastisk att få vara med spelare på en resa mot nya dörrar och det gäller alla spelare man träffar från dag 1 fram till att man tagit ut en trupp som sedan ska spela Sverigecupen. Som ledare har vi en viktig roll, att inte stänga några dörrar för spelarna, vi ska stötta, skapa ytterligare motivation och förutsättningar för dem att nå så långt de vill.

Den absolut stora skillnaden fick jag märka av när jag gick från att vara distriktsledare för Småland/Blekinge pojkar 01 till Göteborgs flickor 03. Två distrikt och samma sport, så vad kan bli så annorlunda egentligen? Oavsett var i landet man kommer ifrån, är det fortfarande individer som ska ledas för att uppnå goda resultat.

Göteborg flickor 03.

Med Göteborg F03 var vi upp mot ca. 160 tjejer som var med från början tills 28 spelare skulle tas ut för att sedan representera sig själva och Göteborg i Sverigecupen. Det finns en del åsikter om man ska ha två lag eller inte, där jag är av att man ska utnyttja möjligheten med tanke på hur stort handbollsdistrikt Göteborg är. Det utmanar alla föreningar att utveckla sina spelare för att ge dem så mycket kunskaper som möjligt, för att öka möjligheterna att få delta i Sverigecupen. Detta medför högre kvalité på föreningarna, spelarna, lagen och distriktet som sedan ska utmana de andra distrikten. Spelar man inte Sverigecupen har man fått en bra grund av sin förening och erfarenheter på vägen som fortfarande kan leda till ännu högre nivåer…

Ett medvetet ledarskap

Sverigecupen är en bra turnering där det ska tävlas om att vinna matcher, men framförallt och det viktigaste enligt mig – vinna prestationer! Turneringen ger chans till att ta fram vinnarskallen hos spelaren som är en av alla viktiga egenskaper att ha när man vill bli bäst. Och man kan absolut ta fram denna egenskap även om riktlinjerna är att alla spelare ska få visa upp sig och alla ska spela varje match, detta har jag goda erfarenheter av redan från första dagen jag blev tränare. Man behöver inte toppa för att plocka fram vissa typer av egenskaper, det man behöver är ett medvetet ledarskap.

Det var inte lätt att ta ut 28 spelare, för vad säger att det blev rätt? Människan vill oftast göra rätt ifrån sig, och detta hänger med oss oavsett om vi vill eller ej, mer eller mindre. Men vad är då rätt i en uttagning, vem bestämmer reglerna kring detta? Det fungerar precis som i ett företag när man arbetar med förändringsarbeten och processen man arbetar med för att få med alla olika individer och personligheter i båten. Det tar tid men det viktigaste är hur.
Vi tog bilder på spelarna för att sedan lägga upp dessa på ett stort bord, precis som Idol-juryn gör, vilket underlättade processen. För oss var inte bara handbollskunkapen en viktig parameter utan även den sociala förmågan och deras utvecklingskurva – hur mottagliga/villiga de var att träna sig till nya nivåer.

Jag blev chockad

Med en tro av att jag hade erfarenheter av Sverigecupen när jag åkte upp med Göteborg F03, visade sig vara helt fel. Det var som en helt ny upplevelse och en helt ny miljö att vara i, att coacha i. Pressen utifrån från alla iblandade som jag, mina tränarkollegor, spelarna och distriktet fick uppleva var för mig mycket underlig. Men samtidigt något som fick mig att utveckla mitt ledarskap ytterligare och faktiskt se vad spelarna behövde av just mig där och då, för att kunna få ut en bra upplevelse av helgen. Hur viktigt mitt ledarskap blev för laget och varje individ – mina känslor som visar sig i mitt tonläge och övrigt agerande, hur stor roll detta faktiskt har hos oss ledare. Att jag kände till att vi ledare har en viktig roll gentemot laget, visste jag, men denna gången blev det så mycket mer uppenbart. Man kunde verkligen ta och känna på det. Jag tror att det är just denna upplevelsen man behöver som ledare för att få insikt och kunna ta steget framåt och utveckla sig själv.

Två jämna lag på pappret togs ut, sedan skulle det spelas och ledas fram till goda prestationer, som var och är en stor utmaning för alla. Ett litet misstag i en match kan helt plötsligt bli avgörande för en ledare, för en spelare och för ett lags framtida resultat just Sverigecups-helgen. I en sådan skör miljö som distriktsverksamheten och Sverigecupen kan vara för många, behöver spelarna ledare som har kapacitet att sätta sig in i en 15-årigs huvud där allt kan vara svart eller vitt. Med tiden som man blir äldre brukar detta utvecklas, i form av att man vet att det finns fler chanser och stängs en dörr öppnas alltid en annan. Detta var en utmaning för mig, för jag vet att det finns fler chanser om man bara vill, men det förstår kanske inte en 15-årig och då spelar det ingen roll om vad jag vet. Där fick jag träna på att möta individerna där de befann sig för att tillsammans med dem ta små steg framåt, vilket jag upplevde gav resultat i form av starkare relationer och bättre resultat prestationsmässigt.

Det handlar om ledarskapet

Jag tror att förväntningarna på dessa två distrikt, Småland/Blekinge och Göteborg är helt olika, som kan bero på att Göteborg är ett större handbollsdistrikt. I detta tror jag inte det skiljer sig på spelarna vi ska leda, det är fortfarande handbollsspelare som behöver vårt ledarskap för att kunna prestera på bästa möjliga sätt. En trygg och avslappnad miljö skapar en tillåtande miljö där spelare och ledare får möjligheter att prestera bättre.

It always seems impossible until it’s done (Nelson Mandela) / M

Kategorier

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *