Skillnaden på att vara instruktör och tränare/ledare är egentligen väldigt liten, men en väldigt viktig del i sin personliga utveckling tror jag. Jag var tidigt med på ett Handbolls camp i Skåne och sedan Wislanders Handbollsläger, där man var med på allt ifrån att natta barnen till att hålla handbollsträningar. Kraften och energin var helt slut efter en sådan vecka, men det var en början på en viktig resa för min egna utveckling som ledare. Att möta spelare/barn från andra föreningar med olika kunskaper, olika nivåer är verkligen utmanande. Men även möta barn med olika ambitionsnivåer. De som anmälde sig till dessa handbollsläger hade säkert väldigt olika drömmar och ambitioner med lägret och sin handboll – allt ifrån att bli bäst i världen till att få träffa kompisar till att få sova på skola utan sina föräldrar etc. Det finns många många anledningar och något som kan bli mycket utmanande för mig som ledare. Jag hamnar i situationer där jag lär känna mig själv ännu bättre och det tror jag är väldigt viktigt om man vill utvecklas som ledare. Ledarskapet är det primära om man ska lyckas.
Dubai
I en turnering i Dubai fick jag fantastiska kontakter i en italiensk och fransk tränare. Redan under turneringen fick jag chans att leda en träning med mitt lag tillsammans med de italienska spelarna. Första gången att leda en träning på engelska vilket inte var helt lätt kan jag säga, att översätta positioner och termer på engelska. Under en övning blev jag dock så engagerad där jag skrek på svengelska: “GÅÅÅ MOT MÅÅÅL”. Ingen fattade någonting, förutom mina spelare som bara skrattade. Ganska kul ändå! Det här med engelska har väl alltid varit en liten spärr för mig, att våga prata på ett annat språk som man inte riktigt är bekväm med. Än idag känns det lite obekvämt men med erfarenheterna att ha varit instruktör utomlands har verkligen hjälpt. Denna träningen ledde till ett samarbete med den italienska och franska tränaren där vi har blivit inbjudna sedan 2014, att varje sommaren vara med som instruktör på Campus Talent “Alessio Bisori” – Petrarca Pallamano Arezzo. Sedan dess har jag tillbringat en vecka varje sommar i Arezzo för att vara instruktör åt italienska barn och ungdomar 10-20 år. Fantastiska upplevelser!
En utmaning att vara instruktör
Den största utmaningen att vara instruktör tycker jag är att man ska utbilda en grupp spelare till att bli ännu bättre. Som instruktör har det alltid varit viktigt för mig att hitta ett optimalt sätt att lära ut till just den gruppen jag har framför mig, möta spelarna på deras nivå för att där börja utmana de och få dem att utvecklas. Med ett utvecklat och bra ledarskap kan man få spelare att nå helt andra höjder, men även relationen man skapar med gruppen. Det är även utmanande att man ska utbilda spelare man inte känner, driva det ledarskap som passar just den gruppen/spelarna. För alla grupper man har som instruktör kommer inte se likadana ut, allt ifrån kunskapsnivå till inställning och motivation. Att driva samma ledarskapsstil för olika typer av människor och grupper tror jag inte fungerar optimalt, om ambitionerna är att nå ut maximalt.
Försvarsträning med pojkar 15-17 år. 
Individuell försvarsteknik med pojkar 15-17 år. 
För min del är stora utmaningen i att jag har så stort engagemang som kan ta över både positivt och negativ såklart. Det har handlat om och handlar fortfarande om att hitta en balans på engagemanget och ambitioner för att kunna möta spelarna snabbare och mer optimalt – vilket jag tror starkt leder till ett utvecklat och bra ledarskap.
Being positive in a negative situation is not naive. It’s leadership! / M
Kommentarer